I tidens tecken

Det händer något speciellt när man färdas längs vägar man inte kört på över två decennier.
Man ser saker med nya ögon och med andra perspektiv, ändå känns det så nära i tiden att man nästan kan känna lukten av igår.
Färden på krokiga vägar i detta  soliga slut av februari underströk denna lilla reflektion. Plötsligt fick jag en känsla av bara att stanna bilen och gå längs en väg jag just var på väg att passera. En väg som lagts i sten av krökta ryggar och såriga händer någon gång för flera mansåldrar sedan. Vad var deras visioner och drivkraft för att lägga detta ovärderliga arbete på en oansenlig väg mitt ute i intet? Medan jag gick och funderade så insåg jag att tiderna ändå inte är så olika, för inne bland träden blänkte något som folk sedan länge kastat och glömt. Så har vi alltid gjort, det ligger i vår natur att kasta och lita på att tiden tar hand om resterna. Och här är vad som är kvar av dessa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: